top of page

HÄRJAREVISAN

Melodi: Gärdebylåten. Text: Hans Alfredsson (1931-2017). Skrevs 1954 till Lundaspexet Djingis Khan. Sången har med tiden spridits långt utanför studentkretsar, och är idag en av Lunds studentlivs mest kända sånger.

Hurra, nu skall man äntligen få röra på benen hela stammen jublar och det spritter i benen. Tänk, att än en gång få spränga fram på Brunte i galopp! Din doft, o kära Brunte, är trots brist i hygienen för en vild mongol minst lika ljuv som syrenen. Tänk, att på din rygg få rida runt i stan och spela topp! Ja, nu skall vi ut och härja, supa och slåss och svärja, bränna röda stugor, slå små barn och säga fula ord. Med blod ska vi stäppen färga; nu änteligen lär jag kunna dra nån riktig nytta av min Hermodskurs i mord. Ja, mordbränder är klämmiga; ta fram fotogenen! Och eftersläckningen tillhör just de fenomenen inom brandmansyrket som jag tycker är nån nytta med. Jag målar för mitt inre upp den härliga scenen: blodrött mitt i brandgult. Ej ens prins Eugen en lika mustig vy kan måla, ens om han målade med sked. Ja, nu skall vi ut och härja...

bottom of page