Törsten rasar uti våra strupar.
Tungan hänger torr och styv och stel.
Men snart vankas stora långa supar
var och en får sin beskärda del.
Snapsen kommer, den vi vilja tömma,
denna nektar lik Olympens saft.
Kommer oss att våra sorger glömma.
Snapsen skänker hälsan, liv och kraft.

Fordom odlade man vindruvsranka
av vars frukt man gjorde ädelt vin.
Nu man pressar saften ur en planka
doftande av terpentin.
Höj nu bägaren, bröder och systrar,
låt den svenska skogen rinna kall
ner i strupen, och om du är dyster:
Låt oss dricka upp en liten tall!

Helan tänder helig eld i själen
halvan rosar livet som en sky.
Tersen känns från hjässan ner i hälen
kvarten gör en som en människa ny.
Låt oss skåla med varann go´ vänner,
skål för våran levnads glada hopp.
Törstens eld på nytt i strupen bränner.
Leva livet! Skål och botten opp!